Sanningen bakom Astrid Lindgrens svåra depressionsår
Hon födde ett barn åt en man hon inte älskade. Då blev Astrid Lindgren deprimerad – och var på väg att ta sitt eget liv.
Stoppa Pressarna
| 2014-11-26 kl 08:43 |
Det var i mitten av 1920-talet som Astrid Lindgren inledde ett förhållande med chefredaktören på Wimmerby tidning. Han hette Reinold Blomberg och var hela 30 år äldre än den blivande författarinnan.
I den danske författaren Jens Andersens bok ”Denna dagen, ett liv” står det att Astrid snabbt blev gravid med sin chefs barn. Men trots att hon inte var överförtjust i pappan till sitt kommande barn ville hon inte att han skulle bli påkommen för sitt snedsteg och valde därför att föda barnet i Köpenhamn, skriver Hänt Extra
– Jag visste vad jag ville och inte ville. Barnet vill jag ha, barnafadern icke, skrev hon i senare anteckningar.
De följande åren blev en mörk period för Astrid. När den nyfödde sonen Lasse bara var knappt tre veckor gammal lämnades han bort till en fosterfamilj, vilket försatte ”Pippi”-författarinnan i en depression. Det dröjde flera år innan den tuffa tillvaron till slut vände, och i ett brev till sin väninna Anne-Marie Fries skrev hon bland annat att hon var som ”en avgående självmordskandidat”.
När sonen fyllt tre år blev hans fostermamma sjuk, och Astrid bestämde sig för att ta tillbaka honom. Men sorgen i Lasses ögon över att tvingas lämna sin älskade fostermamma satte djupa spår hos författarinnan som bestämde sig för att alltid ta barnens parti i fortsättningen.