Thomas Di Leva talar ut om misshandelryktena
För fyra år sedan blev Thomas Di Leva anklagad för misshandel av dåvarande flickvännen Zinat Pirzadeh. Han har länge avstått från att kommentera händelsen, men nu avslöjar han sin version i boken "Vi måste prata om allt" som släpps i dagarna.
Stoppa Pressarna
| 2013-09-23 kl 09:43 |
I en ny bok Thomas Di Leva, 49, skrivit ihop med författaren Klas Ekman berättar han för första gången sin version om vad som egentligen hände den där novembernatten 2009.
En natt i november för snart fyra år sedan ringde en kvinna till 112 och påstod sig ha blivit misshandlad av sin pojkvän, skriver Expressen. Polis kallades till platsen och pojkvännen ifråga visade sig ett år senare vara Thomas Di Leva.
Flickvännen, Zinat Pirzadeh, 46, valde också att gå ut med namn i pressen men då hon inte ville samarbeta under förundersökningsprocessen lades fallet ned.
I boken nämns Pirzadeh inte vid namn, utan tituleras som ”min dåvarande flickvän”.
Di Leva beskriver kvällen som våldsam med en hysterisk flickvän som både skriker och skadar sina kläder och sig själv. Hon hotar med att anmäla honom för misshandel och förstöra hans liv och karriär när han försöker gå därifrån.
– Jag vill inte gå in mer på vad som har hänt, men varför skulle jag göra så? säger Zinat Pirzadeh, enligt Expressen.
Di Leva beskriver ingående i boken vad som händer när polisen kommer till villan:
– Vi fick sätta oss i två olika rum och poliserna började med att fråga vad som hade hänt. Det hela var otroligt overkligt. Som en hemsk dröm. Jag berättade att min dåvarande flickvän trott att jag varit otrogen, hotat att förstöra mitt liv och ringt polisen i desperation.
Han förklarade för poliserna att hans dåvarande flickvän trott att han varit otrogen och ringt polisen i ren desperation. Då hon redan på kvällen tagit tillbaka anklagelserna om misshandel förstod poliserna att det handlade om misstankar om otrohet och svartsjuka.
– Jag förklarade att de kunde få mitt DNA – så att de kunde se att jag inte rört henne, och att rivmärkena inte var orsakade av mina fingrar. (…) Dagen efter skulle jag hålla en retreat nere i min studio, med en stor grupp människor. Jag fick inte en blund. Det kändes som att någon tagit livet av mig, skriver han i boken.
