Kenza skriver om sin pappa

Sedan Kenzas pappa gick bort i början av året så har hon inte skrivit så mycket om honom men nu öppnar hon upp sig. Hon skriver om hur dåligt hon mådde pga honom när hon växte upp men att hon nu inser att han faktiskt hade en sjukdom. Hon förstår idag även att det inte fanns någonting varken hon eller någon annan kunde ha gjort för att hjäpa honom. Men trots det så önskar hon att någon hade kollat till dom och försökt hjälpa dom samt erbjudit hennes pappa hjälp.
 
Jag vet av egen erfarenhet att det är så otroligt många barn/unga som upplever precis samma som Kenza i sina hem och till er vill jag bara säga att det finns hjälp att få även om det känns hemskt att be om den när det gäller ens egen familj.