Josephine Qvist har alltid känt en press på att vara kaxig och populär

@Jag tror varenda människa någon gång i sitt liv känt press på att vara på ett sätt som man kanske egentligen inte är. Speciellt under skolåren, i sitt jobb eller inför människor som har höga förväntningar på hur man ska vara.
@En som tar upp just detta med att känna press om att vara något man inte är, är Josephine Qvist. Hon berättar om detta när hon valt att svara på en fråga om hur hon var när hon var 14-15 år. det som hon kände var att hon var tvungen att vara populär och kaxig eftersom hon kände att hon var tvungen att vara “någon”.
@Såhär beskriver Josephine sin tonårstid.

@”14-15 år då gick jag i 9an på Karl Johans skola här i Örebro. Jag hade flyttat in till stan från landet med min familj och hade min första pojkvän sedan dumpade mig. Mitt första heartbreak….aj vad ont det gjorde ( idag ångrar han nog sig).
@Jag har alltid varit snäll men har alltid känt press att vara populär, cool och kaxig så under mellan/högstadiet kunde jag vara kaxig och slängt ur mig saker för jag kände att jag var tvungen för att “va någon”. Om någon var elak mot mina vänner var jag alltid den som skulle bråka och stå upp för andra men kände nog inte  att så många andra gjorde det för mig utan jag fick alltid stå upp för mig själv. Det är fortfarande lite så idag, jag står upp för mina vänner och familj extremt mycket när de blir illa behandlade och har inga problem med att “välja sidor” osv.
@Jag sminkade mig varje dag till skolan, hade snygga kläder och gjorde allt för att passa in med samtidigt sticka ut som en poppis tjej. Det tog kol på mig. Jag minns hur jag grät till mamma och sa att jag inte orkade med den pressen. Men jag fortsatte och jag har egentligen inget att klaga på för min uppväxt och skolgång har alltid varit väldigt bra men jag vet också att jag alltid känt enorm press att vara “störst, bäst och starkast”. Jag var en elev som oftast satt längst bak i klassen och snackade, jag pluggade inte speciellt mycket och kunde aldrig koncentrera mig. Idag, efter att ha gått mycket till psykologer har jag fått höra av dessa psykologer att de tror att jag har ADD och har skickat remisser men det är inget jag orkar ta tag i och kolla upp.
@Jag bryr mig inte speciellt mycket heller om jag nu skulle ha det men då vet jag iaf varför jag tyckte skolan var jobbig och förstår varför jag hade svårt i skolan och med mina läxor. Jag var en 14-15 åring med mycket vänner och mycket känslor. Nu när jag ser tillbaka på det skulle jag dock vilja ruska om mig själv och säga till lilla Josephine att hon duger som hon är. Att hon inte behöver vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt för att bli omtyckt. Att allt inte behöver gå så fort. Du behöver inte växa upp så fort utan gör det som gör dig lycklig, plugga och va snäll mot dina föräldrar.”

@Om människor inte accepterar dig som person precis som du är, välj då bort dom och vänd dig mot människor som anser att du duger precis som den du är.

2

Lämna ett svar