Christine Meltzer om skräckbeskedet: Jag var så rädd!

För tre år sedan fick Christine Meltzer cancer. 

Nu talar tv-profilen ut om sjukdomen. 

– Jag grät precis varenda dag, skriver hon på Instagram. 

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

TImo Lahti

| 2015-10-02 kl 15:19 |

ProvaPremium

Helt plötsligt blev det bara mörkt och livet skulle förändras för alltid. 

I samband med Barncancergalan berättar nu Christine Meltzer, 40, om den fruktansvärda sjukdomen. 

Bild 1 av 9

Christine Meltzer berättar öppet om sin bröstcancer.
Bild 2 av 9

Det var under en resa i Italien som Christine kände en knöl i bröstet.
Bild 3 av 9

När hon och maken gick till läkaren fick de skräckbeskedet.
Bild 4 av 9

Christine bröt ihop och bara skrek.
Bild 5 av 9

Efter ett år bestämde Christine sig för att berätta om sjukdomen för att hjälpa andra.
Bild 6 av 9

Christine Meltzer är en av landets mest populära programledare.
Bild 7 av 9

Hon var under flera år med i Kanal 5:s populära humorshow "Partaj".
Bild 8 av 9

En rörd Christine tar emot pris under Kristallengalan.
Bild 9 av 9

Christine Meltzer och tv-kollegan Carina Berg.
– För 3 år sedan fick jag reda på att jag hade bröstcancer. Jag var såå rädd, å grät precis varenda dag. Så rädd att allt var slut, så rädd för att behöva lämna min familj å vänner, min man å mina barn. Så rädd för att inte få vara med, skriver hon på Instagram. 

Inlägget innehåller även en bild på henne där Christines hår precis hade börjat växa ut efter cellgiftsbehandlingen, rapporterar Aftonbladet Klick.

Det var under en semesterresa till Rom i Italien som Christine upptäckte en liten knöl i bröstet. Efter ett läkarbesök fick hon och maken Niclas Lind skräckbeskedet.
– Det var bröstcancer och när jag och Niclas kom ut i bilen bröt vi ihop. Jag mins att jag bara skrek, berättade Christine i Barncancerfondens tidning Barn & Cancer. 

Christine Meltzer höll tyst om sin sjukdom under ett år innan hon 2013 avslöjade sin sjukdom för att kunna hjälpa andra.
– Jag hoppas att jag kan hjälpa barn att känna hopp, och kanske blir jag mer trovärdig när jag vet hur det känns att få cellgifter, att strålas och ha dödsångest.