Skådespelare

Ewa Frölings rasande kritik – är brutalt ärlig

Hon är öppen, rak, bitter och brutalt ärlig i sina åsikter.
Skådespelerskan och författaren Ewa Fröling är rasande på svensk psykvård, men också uppgiven kring den filmbransch hon verkat i så länge.
– Det är en skitbransch i dag, säger hon.

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Karl Biermann

| 2022-08-05 kl 10:05 |

ProvaPremium

Det har gått en tid sedan den snart 70-åriga Ewa Fröling gjorde något filmjobb.

Det finns en anledning till det. Expressen refererar till ett uttalande där hon säger att de erbjudande hon får håller ovärdigt låg kvalitet.

Bild 1 av 6ewa frolings brutala arlighet 1 - Stoppa Pressarna

I den nya boken "Att störa ett väsen" avslöjar Ewa Fröling att hon under 1980-talet vårdades på en psykiatrisk klinik.
Bild 2 av 6ewa frolings brutala arlighet 2 - Stoppa Pressarna

Ewa Fröling har nu skrivit två böcker, där hon bland annat avhandlar kriser i sitt liv.
Bild 3 av 6ewa frolings brutala arlighet 3 - Stoppa Pressarna

Ewa Fröling är en av åra mest omtyckta skådespelare. Här med demonregissören Ingmar Bergman.
Bild 4 av 6ewa frolings brutala arlighet 4 - Stoppa Pressarna

Ewa Fröling släpper snart sin andra bok ”Att störa ett väsen”. I den är hon stenhård i kritiken mot den svenska psykvården.
Bild 5 av 6ewa frolings brutala arlighet 5 - Stoppa Pressarna

Ewa Fröling talar av egen erfarenhet. Hon har varit intagen på psykiatrisk klinik.
Bild 6 av 6ewa frolings brutala arlighet 6 - Stoppa Pressarna

Det var i ”Stjärnorna på slottet” i SVT 2013 som första gången berättade sin hjärtgripande historia.

– Här finns inte längre några tunga skådespelarnamn, inga smarta regissörer. Svensk film har helt tappat stilen.

Ewa Fröling är onekligen en av landets tyngsta skådespelare och i med rollen i Ingmar Bergmans klassiker ”Fanny och Alexander” blev hon också internationellt känd.

Men numera är hon både bitter och oerhört frispråkig när det gäller den bransch som under så många år gav henne mat på bordet. I en intervju förra året i Faktum sa Ewa Fröling att hon ångrar att hon blev skådespelerska.

– För jag tycker att min bransch är skitig, den har tappat stilen på något sätt. Det är otroligt egenartade premisser. Någon ringer och säger ”Vi tänkte att du skulle spela syster till kusinen vars farmor…” Och då vill de att jag ska provfilma för det. Den här typen av förfrågningar får jag och mina kollegor i samma ålder.

Ewa Fröling säger nej direkt till sådana erbjudanden och säger att hon ”blir jävligt förbannad” så att de aldrig mer ringer henne, vilket hon är helt okej med.

Hon är också dräpande rak när hon ger dagens unga skådespelare ett råd:

– Byt bransch. Jag tror att vi har fyra scenskolor i Sverige i dag. Det är åt helvete för många skolor. Vi kan ju inte föda alla. Det kommer ut med sina drömmar och sedan snubblar de direkt in i arbetslöshet.

Ewa Fröling är annars aktuell som författare och efter sommaren släpps hennes andra bok i en planerad trilogi, ”Att störa ett väsen”.

I den första boken ”Moder Liv” återger hon – naturligtvis helt transparent – hennes livmoderscancer som upptäcktes 2016 och ”det inkompetenta och arroganta bemötandet från läkare och annan vårdpersonal”.

Hon beskriver i boken lidandet, sveken, ilskan och kampen för att överleva. Boken har fått utmärkta recensioner och stor uppmärksamhet.

Den nya boken ”Att störa ett väsen” är en mördande attack på den svenska psykvården – och den bygger på Ewa Frölings personliga erfarenheter.

I en paneldebatt under ”Kvinnofestivalen på Österlen” på Christinehofs slott i Skåne nyligen sa hon ärligt:

– Jag kränktes och möttes av förakt. Psykvården är dålig. Jag såg fogliga medpatienter gå under i behandlingen, säger Ewa Fröling, enligt Expressens refererat.

Det var i ”Stjärnorna på slottet” i SVT 2013 som Ewa Fröling berättade den kanske starkaste berättelsen någonsin i tv-programmets historia. Hur hon efter sin andra skilsmässa och efter att ha fött sitt andra barn togs in på psykiatrisk klinik.

Ewa Fröling orkade då inte ens hålla upp sitt eget huvud. Hon delade med sig av princip allt i hennes gripande historia i ”Stjärnorna på slottet” och de övriga ”stjärnorna” var stumma och i chocktillstånd. I ett tidningsreferat efteråt stod det att läsa:

Philip Zandén torkar sitt ena öga, Barbro ”Lill-Babs” Svensson kramar Ewa Frölings hand, medan Robert Gustafsson och Claes Malmberg sitter tysta och mållösa.

Ewa Fröling var kvar på psyket i tre månader och det är bland annat de erfarenheterna hon ger uttryck för i den kommande boken och under debatten på kvinnofestivalen i Skåne.

– Psykvården är så eftersatt. Det är en skandal att hjälpen, akut och i efterbehandling, är så dålig, eller helt obefintlig. Man får själv leta upp terapeuter och specialister, berättade Ewa när hon beskrev sina traumatiska erfarenheter från Ersta psykiatriska klinik i Stockholm.

Ewa Fröling säger att man måste vara ”otroligt stark” för att klara sig i psykvårdens miljö. Hon hävdar att hon såg medpatienter ”foga sig, kuvas och gå under”.

Födseln av det andra barnet och den uppslitande skilsmässan gjorde att hon mådde dåligt. Hon kämpade på med jobbet på Dramaten, men hon har beskrivit att hon blev sämre och att läget till slut var både förtvivlat och alarmerande.

Ewa Fröling sökte sig till läkare, socionomer, psykologer men hennes upplevelse var att hon över överallt möttes av oförståelse, ointresse, okunskap och ointelligents.

– Till sist gick det inte längre. Jag orkade inte ens hålla upp mitt eget huvud. Jag blev omedelbart intagen på kliniken och stannade där i tre månader, säger Ewa, och fortsätter:

– Jag var i så uselt skick att kroppen inte ens förmådde förbränna min egen mat. Men jag tvingade mig att stå upp. Kanske ta ett steg i trappan och släpa mig till teven för att se Jeopardy, som jag inte fattade ett dyft av. Men jag krigade med ilska och det frölingska ursinnet som drivkrafter.

Det är uppenbart att den fina, erfarna och hyllade skådespelerskan nu satsar på sitt författarskap. På kvinnofestivalen berättar Ewa Fröling:

– Jag har hittat mitt språk. En blandning av skönlitteratur och poesi. Det fungerar för mig. Att bli författare är det bästa som hänt i mitt liv så här långt.