Kissie vill inte lämna härliga resor mot blöjbyten

För några år sedan skrev Kissie att hon inte kunde bli med barn men sedan gick hon ut med att hon kunde det. Sen skrev hon att barn inte var något för henne men sista året så har hon nämnt vid ett par tillfällen att hon nog vill ha barn i framtiden.
Men nu verkar Kissie ha blivit skrämd angående livet som mamma då hon nu skriver att hon inte vill byta bort härliga resor mot blöjbyten. Hon ska ha kollat på ett instagramkonto ”hejhejvardag” där en person visar den bittra sanningen bakom livet som mamma till småbarn. Jag har som själv har 2 småbarn har nu kollat in kontot och visst ser man mycket sanning i hennes inlägg men allt är inte alltid så. Kissie skriver att hon inte vill utsättas för så mycket hemskt bara för att bli mamma men kan trösta Kissie med att det för det första är olika för alla.
Sen beror mycket på om man får hälp av sin partner, hur mycket tålamod man har, hur man är som person, hur barnen är men också hur man psykiskt tar sig an sin roll som mamma. Nu är det inte så att alla håller med mig utan nu skriver jag av hur jag själv upplevt det och hur jag själv varit som mamma.
Jag var själv en person som absolut aldrig ville ha barn och fått sagt till mig att jag inte kunde bli med barn men efter flera år så blev jag gravid så valde att behålla barnet. Både för att jag var rädd för att detta var min enda möjlighet att kanske bli gravid men också för att jag hade börjat längta efter att få ett barn. Sen var jag redo för det med partner sedan flera år tillbaka, fast jobb, ett bra hem osv osv så visste att jag kunde ge mitt barn ett bra liv. Men det som blev ett bakslag för mig var att jag hade foglossning och var sängliggandes sista 4 månaderna av graviditeten, sen var förlossningen inte alls som jag hade trott utan blev akut igångsatt och min kropp lade av, pojken hamnadepå sjukhuset när han var 3 veckor och höll på att gå bort och sedan var han även känslig mot mjölk osv. Så allt detta gjorde att jag blev väldigt deprimerad och det gav ett resultat av att jag och min sambo började glida isär.
Jag har alltid fått höra hur underbart det är att få barn och att men lever i en lycklig bubbla första året men ingen sa något om dom negativa sakerna som kunde medfölja i vissa fall och därför blev jag så oförberedd på att något kunde gå fel. Med allt det i facit så blev allt så mycket bättre den här graviditeten och förlossningen för jag var beredd på att saker inte alltid blev som man tänkt sig. Och trots att jag mådde väldigt dåligt över att behöva göra kejsarsnitt (som blev större operation än dom tänkt sig) och det var jobbigt efter så var jag förberedd på att saker kunde hända vilket gjorde att jag ändå såg positivt på allt trots att jag var rädd och ledsen för att inte få uppleva en helt vanlig förlossning den här gången heller.  Mina snart 4 år med min son har varit lite tuff i början men samtidigt helt underbart och jag känner igen mig en del i det som skrivs på instagramkontot men allt handlar om hur man hanterar det.
Bara för att många av dessa delar äe verkliga så behöver det inte betyda att livet suger eller är tråkigt/jobbgt för man kan hantera det olika. Dock kan jag tro att det som är jobbigt för alla är tröttheten som är första tiden när man inte alltid får sova så mycket som man skulle behöva. Jag blev själv avundsjuk på min vän som har 4 barn (2 av dom är tvillingar) och hon är igång hela tiden, sminkar sig, fixar håret, träffar vänner, åker på semester och mycket mer. Jag skulle själv aldrig orka göra allt det hon gör och med det menar jag att alla är olika. Så ett råd till Kissie är att inte byta ut ditt liv mot ett barn utan istället ta in ett barn i ditt liv, välj inte bort att åka på semester för barnet kan följa med och välj inte bort att gå på event/frisören/bio osv för du har en pappa till barnet som kan ta barnet medans du gör sådant.  Senska hon självklart inte skaffa barn om hon inte vill ha barn utan hon ska själv känna till 100% att hon vill ha barn och känner sig redo för det.
 
Allt går om man vill och man får även misslyckas ibland för ingen människa är perfekt.