Livssituation
Emilio Ingrossos stora svek mot Bianca väcker ilska
Övergiven.
När Bianca Ingrosso klev in i rättssalen för att vittna mot sin
stalker var hon en av Sveriges mest kända profiler.
Men samtidigt kände hon sig mer ensam än någonsin och övergiven av
sin far – den kände pastaprofilen Emilio Ingrosso.
Stoppa Pressarna
| 2026-02-27 kl 06:22 |
Trots att rättegången handlade om en lång period av trakasserier och psykisk press fanns ingen av Bianca Ingrossos närmaste familjemedlemmar på plats.
Nu berättar hon själv om sorgen och framförallt hur besviken hon känner sig på sin far Emilio Ingrosso.
LÄS MER: Nyseparerade Åsa och Emilio Ingrosso i miljonbråk
– Jag har nog aldrig känt mig så ensam som timmarna efter den rättegången första dagen, det måste jag meddela, säger i det första avsnittet av realityserien Wahlgrens värld, vilket Hänt rapporterar om.
Vittnesmål
Rättegången inleddes i augusti 2025 och gällde en man som under en längre tid utsatt henne för olaga förföljelse.
Enligt åklagaren fanns stöd för hennes uppgifter i både bevisning och vittnesmål, och mannen dömdes senare till fem månaders fängelse.
LÄS MER: Åsa Ingrossos tröst efter uppbrottet med Emilio
Under processen vittnade flera personer ur hennes närmaste krets, däribland väninnan Lovisa Worge och Biancas älskade mor, Pernilla Wahlgren.
Vittnesmålen gjorde starkt intryck på Bianca Ingrosso.
– Jag blev så himla berörd. Jag har typ aldrig känt att jag varit så nära dem någonsin som då, säger hon i programmet.
Men när det var hennes egen tur att vittna var situationen annorlunda. När hon blickade ut över rättssalen saknades familjen.
LÄS MER: Okända stödet till Åsa Ingrosso efter uppbrottet från Emilio
I efterhand beskriver hon hur frånvaron förstärkte känslan av utsatthet.
– Det var lite konstigt att titta ut och bara: inte en enda person jag känner är här, säger Bianca Ingrosso.
Vid tidpunkten hade Pernilla Wahlgren arbetsåtaganden kopplade till Allsång på Skansen, vilket gjorde att hon inte kunde närvara under den första dagen.
Samtidigt var varken hennes bröder Oliver Ingrosso och Benjamin Ingrosso eller hennes pappa Emilio Ingrosso på plats i rättssalen.
LÄS MER: Efter Åsas utspel: Emilio Ingrossos nya mardröm
Pernilla Wahlgren försöker i programmet förklara situationen och lyfter att familjen velat stötta henne.
– Men du vet att Oliver verkligen ville vara där för dig och du svarade inte på sms, säger Pernilla Wahlgren.
Smärtsam frånvaro
Bianca Ingrosso ger uttryck för en djupare frustration över hur stödet upplevdes.
LÄS MER: Åsa Ingrossos lyxrevansch på Emilio efter skilsmässan
– Men jag kan säga, hade det varit Benjamin hade alla ni suttit där, säger hon.
Hon beskriver också hur kontrasten mellan mediernas närvaro och familjens frånvaro blev smärtsam.
– Varför är alla journalister från alla tidningar här men inte min familj? Och de sitter och gråter, säger hon.
Erfarenheten har fått henne att reflektera över hur hon själv hanterar svåra situationer. Hon menar att hon ofta framstår som stark och självständig, vilket kan påverka hur andra uppfattar hennes behov av stöd.
– Har jag lurat alla så bra att typ att de tror ”hon vill inte att vi hör av oss”, eller vill ingen höra av sig?, säger hon.
Relationen till hennes pappa blev också en del av samtalet i programmet. När Pernilla Wahlgren frågar om hon hade velat att Emilio Ingrosso varit där, är svaret tydligt.
– Ja självklart. Vart fan var han? Jag satt ju i rättegång mot hans bror när han blev slagen, säger Bianca Ingrosso.
Trots besvikelsen beskriver hon också en känsla av lättnad efter att rättsprocessen avslutats.
Domen innebar en juridisk bekräftelse på hennes upplevelser och ett avslut på en period präglad av oro och otrygghet.
Bianca Ingrosso har under flera år varit en offentlig person med en stor publik, både genom sociala medier och tv.
Samtidigt visar hennes berättelse en mer sårbar sida av tillvaron bakom offentligheten.
I Wahlgrens värld blir det tydligt hur rättsprocessen inte bara handlade om juridik, utan också om relationer, förväntningar och behovet av stöd från de närmaste.
När hon nu ser tillbaka på tiden kring rättegången är känslan dubbel: både lättnad över att processen är över och en kvarvarande sorg över att hon upplevde sig ensam i ett avgörande ögonblick.