Thomas Di Leva om sin svåra tid

Thomas Di Leva, 54, slog igenom stort i slutet av 80-talet.

Den något udda artisten med den personliga stilen blev hur stor som helst och folkkär. Karriären gick i ett rasande tempo.

Bild 1 av 7

När karusellen snurrade som fortast mådde Thomas Di Leva som sämst. Nu orkar artisten berätta.

Bild 2 av 7

Han slog igenom på 80-talet och blev folkkär med hitlåtar som "Vem ska man tro på?", "Vi har bara varandra". Här tävlar han i Melodifestivalen 2012.

Bild 3 av 7

Thomas Di Leva och Lotta Engberg i "Bingolotto".

Bild 4 av 7

Thomas Di Leva hette tidigare Magnusson i efternamn men tog sin mammas italienska namn Leva och la till ett "Di".

Bild 5 av 7

Den berömda kaftanen. Thomas Di Leva har en alldeles egen stil.

Bild 6 av 7

I sommar har Di Leva bland annat medverkat i "Sommarkrysset" på Gröna Lund.

Bild 7 av 7

Thomas Di Leva har turnerat med Diggiloo-gänget och tillsammans med komikern Per Andersson spexade han till det.

Bilder: IBL

❯

❮ ❯

❮ ❯

❮ ❯

❮ ❯

❮ ❯

❮ ❯

LÄS MER: Folkets raseri mot Madeleines nya besked

Hysterin var total när Gävle-sonen turnerade riket runt. Efter dunderhiten ”Vem ska jag tro på” blev det ännu värre, i ett rasande tempo uppträdde Di Leva och fansen var som galna.

Men allt var inte en dans på rosor för Thomas Di Leva. Han började känna allt större press för att leva upp till folks förväntningar och bilden av honom.
– Jag tyckte att det var väldigt skrämmande. Jag kände att jag inte mådde bra alls, för jag kände verkligen att jag inte hörde hemma på planeten jorden, säger Thomas Di Leva till Expressen.

Under sin karriär har han samlat på sig en imponerande låtskatt med stora hits som ”Vi har bara varandra”, ”Miraklet” och ”Vem ska jag tro på?”. 

LÄS MER: Martina Haags vilda aptit på unga män

Han minns speciellt en spelning på en folkparksturné efter att ha släppt ”Vem ska jag tro på?”. När han klev av scenen stod människor och skrek och grät.

– Det var hysteri när jag steg av scenen och skulle gå till turnébussen. De 20 meterna till bussen var som flera mil att gå. Det kändes skrämmande för jag kände på något sätt att det nu var viktigt vad jag skriver för låtar och vad texterna handlar om, vad jag säger i intervjuer och så vidare. Att man skulle försöka säga något bra och viktigt. Det kändes nästan som att få en stor sten i brösten, säger Thomas Di Leva som påverkades av det hela under flera år.

Han inser samtidigt att det är smickrande med så mycket uppskattning, kärlek och beundran från fans men att pressen blir tuffare ju större du är.

Han kände sig väldigt ensam och utsatt.

LÄS MER: Kungens fräcka tårtkupp mot Vladimir Putin

För Thomas Di Levas del kom vändpunkten, då han började må bättre, efter drygt fyra år. I samband med att han släppte albumet ”Noll” var det som att något släppte och han kunde slappna av mer och leva i nuet.

Dessutom blev hans afghanhund en balanserande faktor. Hundens oförbehållsamma kärlek till sångaren bidrog till att Di Leva insåg att han dög som han var, oavsett om han presterade på toppnivå eller ej.
– På något sätt var det hundens sätt att ta allt som det kommer, och att älska alla, som fick mig att förstå det och framför allt att det finns hopp för mig också.

LÄS MER: Avslöjande semesterbilden på Victoria

LÄS MER: Drottning Margrethes rörande hyllning till sin mor

LÄS MER: Sanna Kallur om nazistattacken mot familjen

LÄS MER: Johnny Depp misshandlad av kvinna