Kungafamiljens härliga jultraditioner

Så firar kungafamiljen jul.
Och det visar sig att de är som folk är mest.
Jodå, de tittar på Kalle Anka.

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Jonathan Johansson

| 2018-12-24 kl 13:05 |

ProvaPremium

Julen är en traditionstyngd högtid. Maten ska vara densamma år från år och julklapparna ska öppnas vid samma tid och naturligtvis är det Kalle Anka klockan tre.

Och det visar sig att kungafamiljen inte skiljer sig så mycket åt från vanligt folk vad det anbelangar traditioner.

Kungafamiljen firar en traditionell jul med vissa tyska inslag.
Bild 1 av 8
Kungafamiljen firar en traditionell jul med vissa tyska inslag.
Kungabarnen har ärvt flera sedvänjor och vanor som de för vidare till sina egna familjer.
Bild 2 av 8
Kungabarnen har ärvt flera sedvänjor och vanor som de för vidare till sina egna familjer.
Hela kungafamiljen är samlad vid årets jul som sammanföll med det festliga firandet av drottning Silvia på hennes 75-årsdag.
Bild 3 av 8
Hela kungafamiljen är samlad vid årets jul som sammanföll med det festliga firandet av drottning Silvia på hennes 75-årsdag.
Prinsessan Madeleine lite vid sidan om övriga familjen. Känns det igen?
Bild 4 av 8
Prinsessan Madeleine lite vid sidan om övriga familjen. Känns det igen?
En äkta slädfärd med pappa kungen på Drottningholms slott.
Bild 5 av 8
En äkta slädfärd med pappa kungen på Drottningholms slott.
Ännu en härlig jul på Drottningholm. För kungen och drottningen är det en ynnest att få samla hela familjen med tanke på att de arbetar så mycket annars.
Bild 6 av 8
Ännu en härlig jul på Drottningholm. För kungen och drottningen är det en ynnest att få samla hela familjen med tanke på att de arbetar så mycket annars.
Här är kungen och Silvias första jul som gifta. Året är 1976 och Silvia är gravid med kronprinsessan Victoria.
Bild 7 av 8
Här är kungen och Silvias första jul som gifta. Året är 1976 och Silvia är gravid med kronprinsessan Victoria.
Julbordet hos kungafamiljen är i grund och botten svenskt men med inslag av tyska delikatesser.
Bild 8 av 8
Julbordet hos kungafamiljen är i grund och botten svenskt men med inslag av tyska delikatesser.

– Numera är traditionerna mer svenska, med svensk julmat, enklare julklappar och Kalle Anka. Men drottningen läser alltid julevangeliet och alla går i julottan nästa morgon och den enda stora granen ska familjen helst själva ha huggit och släpat in i slottet, skriver Svensk Damtidnings historiske kungaexpert Herman Lindqvist, 75.

Men den svenska kungafamiljen har dock en del tyska inslag på julbordet och det hänger inte bara ihop med att drottning Silvia, 75, kommer därifrån, många av Bernadottarna kommer genom historien från Tyskland.

Ett absolut måste på julbordet är den tyska traditionella Weihnachtsstollen. En spritindränkt vetedegskaka bakad på mycket smör och sedan späckas den med mandlar, nötter och torkad frukt.

Numera påminner kungafamiljens jul mycket om ”vanligt folks” men för hundra år sedan såg det annorlunda ut. Då var det riktigt pampiga jular när man inte höll igen på något.

Julgranarna var gigantiska, en del av de mätte fyra meter.
– De var bara smyckade med silverbollar, ljus och svenska flaggor, skriver Herman Lindqvist.

Och kungafamiljen vid den här tiden hade en mycket speciell och förutbestämd ritual kring utdelningen av julklappar.
– Exakt klockan fem ställdes alla –  vuxna som barn –  upp i längdordning, de kortaste först. Oftast var det prins Wilhelm, som var långt över 190 cm lång, som fick stå längst bak.

Drottning Victoria ringde i en silverklocka. Då fick alla tåga in i salen där ljusen var tända. I salen fanns ett bord för var och en. En vit duk gick ända ner till golvet, på bordet stod presenterna. De var utan omslagspapper och snören, skriver Herman Lindqvist och berättar att traditionen kom från Tyskland.

Julklappar var dyra och exklusiva men samtidigt låter det lite trist att de inte var inslagna i presentpapper.

Vid den här tiden var julbordet annorlunda jämfört med våra tider. Man åt ingen svensk mat.
– Den började med ostron och slutade med glass eller brinnande plumpudding. Däremellan var det kalkon och mycket annat, nedsköljt med de bästa franska vinerna, skriver Herman Lindqvist.