Livssituation

Elisabet Höglund och maken utsatta för beskjutning

En rysare.
Elisabet Höglund och maken Bosse blir utsatta för otäcka beskjutningar.
Nu börjar paret ångra sin flytt.

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Karl Biermann

| 2024-10-27 kl 17:19 |

ProvaPremium

I många år var hon en av de mest profilerade journalisterna på SVT och hon var bland annat korrespondent med Bryssel som bas.

Efter sin pensionering har Elisabet Höglund, 80, gjort sig känd som en frifräsig debattör som inte räds för att inta ståndpunkter som inte alltid är helt comme-il-faut.

Bild 1 av 8Elisabet Hoglund Diabetes Stor - Stoppa Pressarna

Nu berättar Elisabet Höglund om de otäcka beskjutningarna.
Bild 2 av 8elisabet hoglund desperata jakt pa pengar 5 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund och hennes make Bosse har flyttat till sitt fritidshus i Bergslagen efter att hon hamnat i ekonomiskt trångmål. Nu är de utsatta för ständiga beskjutningar av tunga artillerigranater.
Bild 3 av 8elisabet hoglund desperata jakt pa pengar 3 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund har medverkat i "Let's Dance". Nu lider hon av beskjutningarna invid huset.
Bild 4 av 8elisabet hoglund desperata jakt pa pengar 1 - Stoppa Pressarna

Den förra SVT-korrespondenten Elisabet Höglund är öppen med att hon och maken Bosse Karlsson har ett rent helvete just nu.
Bild 5 av 8elisabet hoglund ranad stor1 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund är livrädd för en felskjutning.
Bild 6 av 8elisabet hoglund ranad stor4 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund försöker leva hälsosamt då hon är sjukdomsdrabbad förutom att hon blir beskjuten.
Bild 7 av 8elisabethoglond stor2 1 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund, mångårig SVT-reporter, blev folkkär i "Let´s Dance".
Bild 8 av 8hoglund stor10 - Stoppa Pressarna

Elisabet Höglund i "På spåret"med Jesper Rönndahl.

I över 40 år har hon bott i Tungelsta, strax söder om Stockholm, på senare år tillsammans med maken Bosse Karlsson, 76.

Öronbedövande

Nyligen flyttade man till Älvhyttan i Västmanland, man var tvungna helt enkelt.

I den lilla orten i Bergslagen hade den tidigare SVT-journalisten ett fritidshus och Elisabet Höglund och Bosse kunde inte fortsätta ha två bostäder.

– Jag har inte råd med två hus. Vi måste välja, skrev Elisabet Höglund på sin blogg i somras.

Flytten har dock blivit en veritabel mardröm för den rutinerade och stridbara journalisten – hon och Bosse är under beskjutning.

De är närmsta grannar till Bofors skjutfält och vapentillverkaren, som arbetar för högtryck, måste hela tiden provskjuta artillerigranater.

Som en följd av kriget i Ukraina går Bofors vapenaffärer lysande och produktionen pågår dygnet runt – ett urval av granaterna måste dock provskjutas och det påverkar Elisabet Höglund – på ett påtagligt sätt.

– Granaterna dånar dagligen över våra huvuden och slår ner med en öronbedövande knall bara några hundra meter bort, skriver Elisabet Höglund på sin blogg, rapporterar Hänt.

Under de senaste dygnen har det varit ett konstant skjutande. Elisabet och Bosse har aldrig upplevt något liknande under tidigare vistelser i fritidshuset.

Nu är den tidigare SVT-stjärnan orolig för hur hon och maken ska klara av det hela.

– Mest rädd är jag för att någon avfyrning ska gå snett, missa målet och kanske träffa vårt hus eller något eller några av grannhusen. I förrgår kväll trodde Bosse att ett skott hade gått åt h-vete, om jag får uttrycka mig så, skriver Elisabet och fortsätter:

– Projektilen kom så nära huset och när den öronbedövande smällen kom så lät det som ett flygplan hade kraschat på tomten”, sa Bosse efteråt och fortsatte: ”Jag tänkte så här: Det där måste ha gått riktigt illa.” Om det verkligen var så att en projektil hade gått snett har jag ingen aning om. Men rädslan finns där ändå.

Under ständig beskjutning

Det är fruktansvärda krafter som frigörs när en 15,5 centimeters-granat exploderar.

Varje granat är omkring 60 centimeter lång och väger cirka 45 kilo, med en diameter på 155 millimeter (därav namnet).

Elisabet Höglund beskriver att ”det är så våldsamt att hela huset skakar, fönstren skallrar, och det känns som om helvetet har brutit ut”.

Frågan är om paret kan bo kvar samtidigt kanske det blir svårt att hitta någon köpare som vill uppleva hur det är att vara under ständig beskjutning av tunga artillerigranater.

Att vara under ständig beskjutning skapar en svår inres stress och oro.

Även om Höglunds hus inte är en måltavla finns hela tiden den gnagande känslan att en felskjutning kan ske.

Beskjutningen är dock inte hennes enda problem i tillvaron.

På ålderns höst har Elisabet Höglund drabbats av flera hälsoproblem.

Förra hösten bröt hon höften och smärtorna vill inte ge med sig. Men olyckan har även inneburit att hennes problem med sin typ 2-diabetes har lindrats – avsevärt. Sjukdomen är potentiellt dödlig.

– För några veckor sedan visade det sig att jag har jättebra värden, min läkare sa att jag inte behövde äta någon medicin, har Elisabet Höglund sagt till Expressen tidigare.

Det går inte att miste på att hon var nöjd med att sjukdomen verkar vika sig och det är hennes egen förtjänst.

– Jag vill påstå att jag, genom mitt leverne min kosthållning och allt sånt där, själv har botat mig. Det hade inte skett utan att jag hade lagt om kosten, tagit bort allt socker ur maten. Jag har ju alltid motionerat och tränat, det har jag inte saknat, men just kosten, att man är noga med vad man äter och att man inte får i sig för mycket socker.

Elisabet Höglund är inte ensam om att ha drabbats av diabetes. Omkring 500 000 svenskar lider av sjukdomen och närmare 90 procent är diagnosticerade med typ-2.

Att hon har inskränkningar i kosten är inget som stör. Hon tycker att de uppoffringar hon måste göra är värt besväret.

– Ja, absolut. Absolut värt det, att jag inte kan eller vill äta prinsesstårta, det gör mig ingenting, sa Elisabet Höglund till Expressen och fortsatte:

– Man behöver inte vara en fundamentalist. Jag skulle kunna äta en glass var 14:e dag, eller en kanelbulle. Det är inte förbjudet. Det är inte så att jag aldrig någonsin i hela mitt liv kan äta något. Man får slarva, men man får se till att det inte blir någon vana.

Nu får vi hoppas att saker och ting ska ordna sig med skjutfältet för Elisabet och hennes älskade Bosse.