Lasse Åberg om sitt okända lyxliv med hustrun

LÄS MER: Hannah Graafs egna ord om resan med mystisk snygging

Bakgrunden till filmerna är lika enkel som genial. Att driva med svenskarnas vanor och intressen samt, i alla fall, peka finger åt det svenska regelverket och lagstiftningen.

Lasse Åberg skriver själv varför karaktären på huvudpersonen blev som den blev.

– På 1970-talet fick jag en idé om att berätta om den lilla människans vilsenhet i den stora världen. Då jag själv upplever mej som relativt vilsen tyckte jag att det kändes naturligt att själv spela den rollen.

En föraning till ”Sällskapsresan” fick svenskarna året innan med filmen ”Repmånad”, där Lasse Åberg spelar den liknande karaktären ”Helge Jonsson”.

LÄS MER: Justin Bieber riskerar bli helt vanställd för livet

Succén med ”Sällskapsresan” blev omedelbar. Över två miljoner såg den första filmen och den är fortfarande den mest sedda svenska filmen på bio någonsin.

Tre av ”Sällskapsresan”-filmerna ligger på tio-i-topp-listan och sammanlagt har nästan tio miljoner sett filmerna på bio.

Och filmerna håller än idag. Så fort de visas på tv, så är tittarsiffrorna mycket höga.

Folk älskar helt enkelt att skratta åt när Stig-Helmer”tror att det kommer juice från flygplanets ledningar ovanför honom eller när han inte kan vända en windsurfingbräda.

LÄS MER: Runar tvångsförflyttad till nytt fängelse igen

Den första filmen om chartertrippen till ”Nueva Estocolmo” på Kanarieöarna var också ett sätt att driva med på den tiden tidstypiska detaljer som marginalskatter och den svenska alkoholpolitiken.

Karaktärerna ”Berra” och ”Robban” ägnar hela filmen åt hitta ”Pepes Bodega” där man hällde 80-procentig rom i vinflaskor. För på den tiden fick man ta med sig två flaskor tullfritt istället för en flaska om drycken klassades som vin.

Det fanns även marginalskatter i Sverige då. Det innebar att staten tog hela 85 procent av de sist intjänade kronorna, vilket innebar att många svenskar gjorde allt för att gömma undan sina surt förvärvade slantar.

I ”Sällskapsresan” är det Doktor Levander, spelad av Magnus Härenstam, som gömmer sedelbuntar i ett knäckebrödspaket, för att komma undan den svenska valutakontrollen för att kunna investera i ett spanskt hus.

LÄS MER: Carolina Neuraths bröllop skapar problem för maken

Lasse Åberg gästade nyligen den lyssningsvärda podcasten ”Nemo möter en vän” och där berättar han att det nog är slut med filmer för hans del.

– Jag får ju propåer om nya filmer. Det känns ju inte så jätteaktuellt nu när min sidekick norrmannen (Jon Skolmen, reds anm.) gått till himlen och även min producentvän Bosse Jonsson lämnade in. Melander, Svante Grundberg, Kim Anderzon. ”You name them”. Läskig ålder man lever i. Folk viker sig till höger och vänster. Själv står man i kön. Usch, säger Lasse i podden.

Han får frågan från Nemo Hedén, 34, om han tänker mycket på döden.

– Ja, faktiskt. Det berikar faktiskt mitt liv. Jag har hittat på ett nytt uttryck, ”Carpe Manana”, grip morgondagen, svarar Åberg.

LÄS MER: Blondinbellas stora förlovningslycka med Paul

Filmerna om ”Sällskapsresorna” har naturligtvis gjort Lasse Åberg väldigt rik. Filmerna har spelat in över 300 miljoner kronor.

Programledaren säger att Åberg verkar leva ganska spartanskt, trots att han är en välbärgad man. ”Det känns inte som att du unnar dig lyx i onödan?”  

– Jo, matmässigt gör vi det, jag och min fru. Men vi har ingen bil.

Lasse Åberg har faktiskt inte ens körkort.

LÄS MER: Ewa Roos hemliga kärleksknep med maken

– Jag hade noll motorintresse och sedan hade farsan inte körkort, så jag ärvde väl det där. Min son har inte heller körkort och han är i 50-årsåldern.

– Det finns ”hyrkuskar”. Landstinget och familjen Åberg är väl de största kunderna hos Bålsta Taxi, säger Åberg skrattande.

Lika ointresserad som den folkkäre skådespelaren är av bilar verkar han vara av sina pengar. När Hedén frågar om hans förmögenhet:

– Ointresserad, säger Åberg, och svarar senare på fördomen att han skulle drivas mycket av pengar:

LÄS MER: Casper Janebrinks miljonklipp efter otroheten

– Där tror jag folk läser baklänges för jag gör saker som blir framgångsrika och då får jag betalt för det. Jag gör inte saker för att tjäna pengar utan jag gör saker för att jag tycker att jag kommer på bra idéer.

– Och sen är det mycket uppdrag och då får man betalt lustigt nog. Så, som jag sa så är jag ointresserad av ekonomi.

Hans brist på intresse för det monetära blir ännu tydligare.

– Jag frågade just Mia, som sköter vår ekonomi, om det var några bekymmer. ”Nej, det är det inte”, sa hon. Och det var ungefär så mycket ekonomisk diskussion som jag ville ha den dagen.

Programledaren ger sig dock inte och frågar:

”Men ekonomiskt oberoende måste du ju vara?”

– Vi har en bra pension.