Loffes änka om sorgen och nya kärleken
Livet måste gå vidare.
Nu avslöjar Janne ”Loffe” Carlssons änka sanningen om sitt kärleksliv.
Efter två års sorg är hon redo.
Stoppa Pressarna
| 2019-09-30 kl 05:25 |
För två år sedan gick skådespelaren och musikern Janne ”Loffe” Carlsson bort.
Den folkkäre ikonen blev 80 år gammal, han dog av cancer i levern. ”Loffe” fick ett gigantiskt genombrott i tv-serien ”Någonstans i Sverige” som sändes i SVT med start den 25 december 1973.
LÄS MER: Prinsessan Estelles vän förd till rehab
I serien, som handlar om en grupp svenska soldater under beredskapsåren, var ”Loffe” en skojfrisk typ – precis som vi sedermera vande oss att se honom i tillexempel Lasse Åbergs succé ”Repmånad”.
”Loffe” efterlämnade änkan Gurianne Sandven, 59. De levde tillsammans med i 26 år.
Nu avslöjar änkan att hon återigen mött kärleken.
– Saknaden efter Janne har varit stor men jag inser ju att han tyvärr aldrig kommer tillbaka. Så jag har bestämt mig för att gå vidare, säger Gurianne till Expressen.
LÄS MER: Kravet på Jenny Strömstedt: ta timeout från TV4!
Hon har träffat sin nya kärlek genom vänners försorg.
– Vi har träffats tidigare via vänner i Norge. Men det var först i Kroatien i somras som vi liksom sågs igen och connectade lite. Och vi har träffats nu ett tag och känner att det känns bra. Det känns mysigt att ha någon nära igen om man säger så, säger Gurianne och berättar att den nya kärleken är engelsman.
Nu långpendlar de till varandra. Engelsmannen arbetar halvtid medan Gurianne har en halvtidstjänst.
– Det känns ju ohållbart att leva i två olika länder. Men det är ju också jobbigt med tanke på brexit, vad som kommer att hända. Och det vet vi ingenting om, säger Gurianne.
LÄS MER: Stora bröllopslyckan för Noppes styvson
Hon är säker på att Loffe inte skulle misstycka till att hon har en ny man vid sin sida.
– Jag fyller 60 nästa år och har levt ett långt liv med Janne, och trodde ju han skulle vara min sista kärlek. Janne ville ju inte att jag skulle vara själv, men jag har ju inte letat efter någon. Utan lite öde kan man väl säga har fått oss samman. Så det känns bra när allting känns så hopplöst och ensamt och jobbigt, och sen utan att man vet om det så plötsligt så öppnas en ny dörr. Så det känns faktiskt helt underbart.