Dödens ankomst
Marie Göranzon i livets slutskede – berättar själv
Det närmar sig.
Marie Göranzon är i livets slutskede.
Skådespelerskan konstaterar nytert att hon snart kommer lämna
oss.
Stoppa Pressarna
| 2026-04-03 kl 08:03 |
Marie Göranzon är i befinner sig i livet slutskede – och talar nu öppet om insikten som kommit sent.
I en ny dokumentär beskriver hon hur hon först nu fullt ut förstått att tiden är begränsad.
LÄS MER: Chockbesked: Marie Göranzon svårt sjuk
– Jag har inte förstått, förrän nu, att det är ju slut snart!, säger Marie Göranzon i SVT-dokumentären ”Marie Göranzon – när rampljuset slocknar”, vilket Expressen rapporterar om.
Livets slutpunkt
Den 83-åriga skådespelaren har varit verksam i över sex decennier och tillhör en av de mest etablerade gestalterna på svensk scen.
Framför allt har hon haft en lång och nära koppling till Dramaten, där hon gjort ett stort antal roller, samtidigt som hon medverkat i filmer och tv-produktioner, bland annat i flera Beck-filmer.
LÄS MER: Marie Göranzons förtvivlan efter tragiska dödsfallen
Men i dokumentären är perspektivet ett annat. Där handlar det inte om rollerna eller framgångarna, utan om livets slutpunkt – något Marie Göranzon själv sätter ord på med ovanlig tydlighet.
– Alltså livets slut. Jag är ju inte mitt i livet. Jag är i slutet av livet. Det är sant! Det här hittar jag inte på.
Samtidigt finns en ambivalens i hennes resonemang. Trots insikten om att tiden är begränsad fortsätter hon att arbeta – och ifrågasätter själv varför.
– Jag borde ju skämmas egentligen, säger hon och skrattar.
LÄS MER: Hustrun avslöjar: Jan Malmsjö vårdas på hem för äldre
Hon fortsätter:
– Nej, jag tänker så ibland, ”Gud, vad menar jag? Varför håller jag på?”. För att jag tycker att det är roligt fortfarande.
Den drivkraften – lusten till arbetet – har präglat hela hennes liv.
I dokumentären framträder en bild av en skådespelare som inte riktigt velat släppa scenen, trots att åldern och omständigheterna förändrats.
LÄS MER: Marie Göranzons ord om Jan Malmsjö – starka oron för döden
Parallellt ges också en inblick i hennes privatliv, inte minst relationen till 93-åriga maken Jan Malmsjö. Paret har varit gifta sedan 1974 och har under långa perioder arbetat tillsammans.
– Där har vi varit väldigt bra och duktiga måste jag säga. Vi funkade ju väldigt bra även i privatlivet när vi jobbade ihop. När man har spelat ”Dödsdansen” hundra gånger, ja men då går man ju inte hem och skäller när man har skällt på scenen i tre timmar. Det orkar man ju inte, va?, säger Marie Göranzon.
Jan Malmsjö invänder i dokumentären att de aldrig skällt på varandra, något Marie Göranzon snabbt avfärdar.
– Det är att blåljuga.
Kronisk artros
Bakom den humoristiska tonen finns samtidigt en mer allvarlig verklighet.
De senaste åren har präglats av både sjukdom och förluster. Marie Göranzon har berättat om hur många av hennes vänner och kollegor gått bort, något som påverkat henne djupt.
– Folk dör ju på löpande band, så jag har ju nästan inte en kompis kvar snart.
Samtidigt lever hon nära sin makes försämrade hälsa. Jan Malmsjö har drabbats av stroke och lever med kronisk artros, vilket påverkar vardagen.
Marie Göranzon har beskrivit situationen som både kärleksfull och krävande, där omsorgen om maken blivit en central del av livet utanför scenen.
Trots detta fortsätter hon att arbeta och hålla fast vid sina rutiner. Hon har själv lyft promenader som en viktig del av vardagen, även om orken inte alltid räcker till.
När hon sommaren 2025 tog emot priset som ”Årets ikon” på Feminas gala gjorde hon det efter flera dagars sjukdom.
– Jag har legat fyra dagar i någon form av influensa, men sen så har jag tagit mycket Alvedon och Ipren… då bestämde jag mig för att jag i alla fall ska försöka gå hit ett tag och se hur det är och om jag orkar.
Den bilden – av en skådespelare som fortsätter trots motgångar – återkommer också i dokumentären. Marie Göranzon framstår som både sårbar och beslutsam, med en vilja att fortsätta så länge det är möjligt.
Samtidigt är hon tydlig med att hon nu ser slutet på ett annat sätt än tidigare.
Insikten har inte kommit gradvis, utan snarare som en plötslig klarhet.
– Jag har inte förstått, förrän nu, att det är ju slut snart!, säger hon.
Det är ett konstaterande som ramar in hela dokumentären – och som ger en ny bild av en av Sveriges mest välkända skådespelare, där scenens ljus långsamt ersätts av ett mer eftertänksamt perspektiv på livet. Så fint!