Olivera: “Jag kastade mig i armarna på kungen”

Ska det vara så svårt att hitta en karl?

Det är inte helt lätt även om jag både har kastat mig i armarna på kungen och fått råd av Noppe Lewenhaupt. 

Att hitta en "Mr Big" är svårt när man är en självdrivande person, skriver Olivera Andersson, först ut som kolumnist på Stoppa Pressarna. 

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Johan Bergström

| 2018-01-02 kl 13:40 |

ProvaPremium

Vad ska jag bli när jag blir stor? Den frågan ställer jag mig ständigt. 51 år och livet är fullt av möjligheter.

När jag gick i högstadiet ville jag bli flygvärdinna. Oh, vilken dröm! Men när jag fick ansökningshandlingarna och jag insåg att minimumlängden var 1,60 cm gav jag upp. Jag är ju endast 1,58. Det gick inte att fuska. Suck.

Bild 1 av 1olivera byline kung - Stoppa Pressarna

Mina skolkompisar Lena Philipsson och Anna Bråkenhielm skulle flytta till Stockholm. Det kan väl jag också göra? Jag ville inte stanna innanför 50-skyltarna i en liten stad som Vetlanda. Sagt och gjort. Jag flyttade också.

Livet lekte. Jag startade mitt eget bolag. Mina kunder och vänner är och kommer alltid vara en del av mitt liv. Jag blommar med dem. Jag har energi som ett helt kärnkraftverk. Outtröttlig. “Armbåga dig fram i livet.” Det är vad Amelia Adamo sa till mig en gång. Hon var min första kund när jag startade eget. Och en dörröppnare. Det här är livet. 

Jag är bjuden på många tillställningar. Och då gäller det att vara framme och smart. Jag vill bli fotograferad på röda mattan. Valerie Afalos snygga klänningar och Savannah Bloms tjusiga skor ska synas på mig. Louboutain is the shit! Jag vill synas. Jag vill ALLT. Jag kan ALLT. Frågan är VAD?

Men fasen också. Jag är ju aldrig nöjd. Jag vill vara med där allt händer. Inte undra på att män blir rädda för mig. En greve jag dejtade för tre år sedan sa att jag var som en duracellkanin. Det gillade han inte.

En gång gick vi på middag hos kungen. Och greven sa att jag inte fick krama hans majestät. Men herregud! Jag är ju jag och hur ska det gå till? Jag kramar allt och alla. Vem bryr sig om Carl Gustaf är kung eller inte? Det slutade med att jag ändå kramade kungen. I dag är jag och greven inte tillsammans längre. Om det var för att jag kastade mig i armarna på kungen vet jag inte. 

På tal om äventyr i överklassens salonger. Jag minns en lunch med Noppe Lewenhaupt (saknar honom djupt) förra året. Vi skulle planera Noppe-golfen och han var mån om mig och mitt liv. Noppe ville alltid mitt bästa och sa: “Kära Olivera. Hur svårt kan det vara att hitta en man? Du är ju fantastisk!  Vi kanske ska kolla bland alla medlemmar i Noppe-klubben och se om vi kan hitta en lämplig?” Haha, på den nivån är det. “Win-win” för alla.

Att hitta en “Mr Big” är svårt när man är en självdrivande person som jag. Jag ser på mina väninnor som skiljer sig och träffar nya män innan man ens hunnit blinka. Hur fasen går detta till?

Pamela Andersson hittade sin drömprins. Har gift sig och lever lyckligt. Amelia Adamo är störtförälskad i sin frisör, Camilla Läckberg sin kampsportare och Mia Högfeldt gifte sig och de är dessutom särbos. De flesta män jag har träffat har varit gifta. Samma visa varje gång. “Vi håller på och separerar” eller ”vårt äktenskap är inte bra”. 

Därför har jag nu, efter många år av jobb, kärleksförhållanden och klädbyten bestämt mig för att… inte bestämma mig. Inte än. Det kommer finnas tid för det senare. Och om någon frågar får jag väl helt enkelt svara som jag brukar: att jag ska bli så bra jag bara kan.

Varje dag är en ny dag med nya möjligheter och på det här sättet får jag lite av båda världarna. Det ger mig också tid att fundera några extra varv. Inte för att jag egentligen behöver det. För när allt kommer omkring så är jag fortfarande samma glada, spralliga, nyfikna, kärleksfulla, drömmande modefreak med funderingar om vad jag egentligen vill bli när jag blir stor.

Olivera Andersson