Jimmie Åkessons skoningslösa drag – slänger Simona till lejonen

Det var en märklig syn redan från början.

Liberalerna, partiet som i åratal byggt stora delar av sin identitet på motståndet mot SD, skulle plötsligt hålla hand med partiet man tidigare behandlat som om det vore en smittsam sjukdom.

Bild 1 av 2

Jimmie Åkesson tvekar inte inte. Med bara veckor kvar till valet slänger han Simona Mohamsson till lejonen.

Illustration: Stoppa Pressarna

Bild 2 av 2

Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson stod sida vid sida när Liberalerna svängde. Nu vägrar SD-ledaren att rädda L med stödröster.

Bild: Anders Wiklund/TT

❯

❮ ❯

Simona Mohamsson gjorde den politiska kullerbyttan till ett slags vuxenbeslut. Nu skulle hinder rivas. Nu skulle ansvar tas. Nu skulle det minsann bli ordning och reda.

Men den som säljer sin själ i politikens köpcentrum ska åtminstone se till att få ett kvitto.

För Mohamsson tycks ha lämnat över både principerna och sista resten av Liberalernas ryggrad – utan att ens få någon försäkring om att SD-väljarna skulle hjälpa partiet över riksdagsspärren.

LÄS MER: Kristerssons sexvägran skakar om – säger nej till Birgitta Ed

Jimmie Åkesson har nu gjort saken plågsamt tydlig.

I ett nytt utspel deklarerar partiledaren att sverigedemokrater inte ska stödrösta på Liberalerna. Punkt.

Någon livlina? Glöm det.

Någon gentjänst för att Mohamsson öppnade dörren till regeringskansliet?

Inte ens en uppblåsbar badring.

Åkessons kalla hand

I stället beskriver Åkesson Liberalerna som politiska motståndare och en bromskloss under Tidösamarbetet.

Det är inte bara kalla handen. Det är den sortens avfärdande som får en att undra om Mohamsson ens fick behålla kappan när hon blev utslängd i kylan.

– Vill man ha mer av SD-politik så röstar man på SD. Vill man ha L-politik, det vill säga i praktiken mindre SD-politik, så röstar man på L, skriver SD-ledaren på X där han inte spar på krutet.

– Liberalerna är det parti inom Tidösamarbetet som står allra längst ifrån Sverigedemokraterna. Jag betraktar partiet som politiska motståndare i ideologisk mening.

Det är (m)ord och inga visor. 

LÄS MER: Jimmie Åkesson kastade kvinna överbord – från lyxyachten

Visst, Åkesson tillägger att han och L-ledaren kommer bra överens ”på det mänskliga planet”.

Det är säkert tröstande efter den verbala arkebuseringen. 

Ungefär lika behagligt som att få höra från en ex-partner att ”du är en fantastisk person” medan flyttkartongerna redan står i hallen.

Pakten som sprack

Mohamsson verkade på allvar tro att hon kunde få till en sorts politisk icke-angreppspakt med SD: Liberalerna skulle sluta behandla Åkesson som paria – och i gengäld skulle han åtminstone hålla tassarna borta från det lilla krispartiet.

Men pakten blev kortlivad.

Åkesson rycker nu undan räddningsplankan och går istället till angrepp med full kraft. Plötsligt är Liberalerna inte vatten värda, utan ett ideologiskt irritationsmoment som helst ska hållas på hundra mils avstånd.

Det måste kännas hårt för stackars Mohamsson. I ett rafflande avsnitt ur politikens ”Robinson” blir hon brutalt utröstad av sin nyfunne bundsförvant.

Hon sålde in omsvängningen som ett ansvarstagande – och får tillbaka en offentlig avhyvling från mannen hon just försökte göra rumsren.

LÄS MER: Birgitta Eds nya skandalvurpa – nu granskas prästfruns pengar

Åkesson i sin tur har ingen skyldighet att rädda ett parti som han uppenbarligen ser som en ideologisk motståndare, med ett väljarstöd likt en tjutande respirator.

Han har fått precis vad han ville: Liberalerna har flyttat gränsen, dansat efter hans pipa och gjort SD:s väg mot regeringsmakten betydligt rakare.

Varför skulle han därefter börja dela ut välgörenhetsröster till ett parti vars väljarstöd i flera opinionsmätningar ligger farligt nära avgrunden?

Desperationens pris

Det är här Mohamssons djupa svek mot väljarna blir så genomskinligt.

Hon gjorde inte upp med SD från en styrkeposition. Hon gjorde det därför att Liberalerna var desperata.

Partiet behövde syre, relevans och framför allt en berättelse som inte bara handlade om att med nöd och näppe ta sig över fyraprocentsspärren.

I stället blev den stora omläggningen ett politiskt lotteri där Mohamsson satsade hela Liberalernas trovärdighet – och Åkesson tog hem potten.

Nu står L kvar med splittringen, förvirringen och alla de väljare som med rätta undrar vad partiet egentligen lovade före svängen.

SD står kvar med ministerdrömmarna, makten över dagordningen och en partiledare som inte ens låtsas att han tänker rädda sin nya samarbetspartner.

LÄS MER: Därför är det så jävla synd om Simona Mohamsson

Simona Mohamsson kastade sig in i lejongropen för att bli accepterad.

Jimmie Åkesson öppnade grindarna, tog ett steg åt sidan – och lät lejonen göra resten.