Livssituation
Helena Bergströms nya liv efter Colin Nutleys stroke
En helt ny tillvaro.
Nu berättar Helena Bergström om maken Colin Nutleys svåra
sjukdom.
Stjärnregissören drabbades av en stroke och livet vändes upp och
ner.
Stoppa Pressarna
| 2026-03-30 kl 06:59 |
När Colin Nutley drabbades av stroke förändrades vardagen i grunden.
För makan Helena Bergström innebar det inte bara en akut kris – utan också början på en ny fas i både livet och karriären.
LÄS MER: Helena Bergströms fasa – medicineras för diagnosen
Det har nu gått drygt ett år sedan insjuknandet.
Talet förändrades
Tiden därefter har präglats av rehabilitering, omställning och en successiv återgång till arbete.
Samtidigt beskriver Helena Bergström hur situationen tvingade fram ett nytt sätt att se på både tillvaron och yrket.
LÄS MER: Colin Nutleys lyxiga dilemma i saluhallen
– Det som hände blev en tvärnit. Allt stannade upp, säger hon i en intervju i Expressen.
När stroken inträffade märkte hon först små tecken: talet förändrades och ansiktet började hänga.
Kort därefter stod det klart att situationen var allvarlig och paret tog sig snabbt till sjukhus.
De första dagarna var kritiska. Colin Nutley kunde varken tala eller röra delar av kroppen. I dag har situationen stabiliserats, men återhämtningen är långsam och kräver kontinuerlig träning.
LÄS MER: Helena Bergströms stora fruktan för Colin Nutley
– Det går framåt, men det tar tid. Han vill jobba igen, och det är ett gott tecken.
För Helena Bergström sammanföll krisen med egna hälsoproblem.
Hon hade nyligen opererats och tvingades själv till stillhet under en period som annars präglades av oro och praktiska utmaningar.
– Jag var verkligen vid en låg punkt. Jag undrade om jag ens skulle jobba mer.
LÄS MER: Helena Bergström attackerad på Stadsteatern
Den känslan kom att bli avgörande.
”Jag får panik”
Ur stillheten växte nya idéer fram – inte minst teaterföreställningen ”Århundradets skådespelare”, där hon bearbetar både personliga erfarenheter och tidigare upplevelser från scen och film.
Projektet beskrivs som en form av uppgörelse, inte minst med den uppmärksammade Guldbaggegalan 1995, där hon tilldelades ett pris under omständigheter som hon själv upplevde som smärtsamma.
– Det kryper i ryggraden på mig när jag hör signaturmelodin. Jag får panik.
I dag ser hon annorlunda på det som hänt. Erfarenheterna har integrerats i arbetet och blivit en del av det konstnärliga uttrycket.
– Min förhoppning är att man ska bli drabbad. Att man ska skratta och gråta.
Samtidigt fortsätter samarbetet med Colin Nutley, även om förutsättningarna förändrats. Före stroken var han ständigt aktiv, nu präglas dagarna av ett lugnare tempo.
– Han är inte samma person som innan. Men han är där. Och hjärnan fungerar.
Det har inneburit en ny dynamik i relationen. Helena Bergström beskriver hur paret gått in i en annan fas, där fokus ligger mer på gemenskap än på produktionstakt.
– Vi är livskamrater. Det är grunden.
Trots motgångarna är arbetslusten tillbaka. Hon arbetar parallellt med flera projekt, både på teaterscenen och inom film.
Bland annat planeras nya produktioner, även om vissa projekt – som en uppföljare till filmen Black Jack – inte fått finansiering.
– Vi kämpade länge, men till slut gick det inte.
Samtidigt har äldre produktioner fått nytt liv. Den första Black Jack-filmen har restaurerats och visats på nytt, vilket Helena Bergström beskriver som ett sätt att knyta ihop tidigare kapitel.
Det är också tydligt att perspektivet på ålder förändrats. Hon talar öppet om vad hon kallar en åldersfixering i branschen – och om viljan att ta plats på egna villkor.
– Jag vill synas i den här åldern. Det är viktigt.
Erfarenheten av sjukdom och osäkerhet tycks ha förstärkt den ambitionen. I stället för att dra sig tillbaka har hon valt att arbeta mer aktivt, med projekt som speglar livets olika skeden.
– Jag gör ett bokslut nu. Men det är inte slutet. Det är en ny historia som börjar.
Det senaste året har därmed inneburit både förlust och omprövning – men också en tydlig rörelse framåt.