Mandelmann plågas av sin stora sorg

Gustav Mandelmann sörjer. 

Vid träd på en kulle bearbetar tv-profilen de svåra känslorna. 

– Att gå upp dit är för mig att få kraft att sitta och fundera, säger han

Stoppa Pressarna

I tv-rutan är charmige Gustav Mandelmann, 52, den härlige gårdsägaren som jobbar på oförtrutet med sin fru Marie, 53. 

Men bakom den sorglösa fasaden döljer sig en stor sorg.

Gustav Mandelmann bär på en stor sorg.
Bild 1 av 6
Gustav Mandelmann bär på en stor sorg.
Nu avslöjar han de okända känslorna inom sig.
Bild 2 av 6
Nu avslöjar han de okända känslorna inom sig.
När pappan gick bort ville han hedra honom med ett minnesträd. Men det slog Gustav att det redan fanns ett ensamt träd på en kulle och det fick bli pappans minnesträd.
Bild 3 av 6
När pappan gick bort ville han hedra honom med ett minnesträd. Men det slog Gustav att det redan fanns ett ensamt träd på en kulle och det fick bli pappans minnesträd.
Bild 4 av 6
"För mig är det ensamma trädet en bild av min egen pappa faktiskt", säger Gustav.
Programmet om makarna Mandelmanns har blivit en succé.
Bild 5 av 6
Programmet om makarna Mandelmanns har blivit en succé.
Gustav och Marie Mandelmann visar sina känslor.
Bild 6 av 6
Gustav och Marie Mandelmann visar sina känslor.

Gustavs pappa föddes i Egypten och träffade hans mamma i huvudstaden Kairo där hon jobbade på den svenska ambassaden.

När det blev revolution tvingades föräldrarna att fly och hamnade i Sverige där Gustavs pappa fick lära sig ett nytt språk och ta sig an en ny och annorlunda kultur.
– Han ville rota sig i Sverige och glömma allt, säger Gustav i programmet med sorg i stämman.

När pappan gick bort ville han hedra honom med ett minnesträd. Men det slog Gustav att det redan fanns ett ensamt träd på en kulle och det fick bli pappans minnesträd.

– Det här ensamma trädet har alltid stått där och det ska alltid stå ett ensamt träd där. Det är som att det vakar över oss. För mig är det ensamma trädet en bild av min egen pappa faktiskt,, säger han i programmet.

Gustav fortsätter:
– Varenda gren är så stark och så var min pappa. Det är det som är min pappa där uppe. Han var otroligt ensam på många vis. Visst hade han min mamma, men han var ändå alltid jätteensam. Att gå upp dit är för mig att få kraft att sitta och fundera ”hur hade du gjort, pappa?”.

Hans mamma är fortfarande i livet och har setts skymta förbi i programmet.