Karaktärsmord

Åsa-Nisse-attacken mot kung Carl Gustaf

Infamt och utstuderat.
Nu jämförs kung Carl Gustaf med en krumelur i Åsa-Nisse.
Monarken pekas ut som sin tids Klabbarparn.

Stoppa PressarnaFå obegränsad tillgång till allt:Få obegränsad tillgång:

Karl Biermann

| 2023-09-16 kl 06:12 |

ProvaPremium

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Men frågan är om inte Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, 53, tar det hela ett steg längre.

I en stort uppslagen krönika skriver Wiman i Dagens Nyheter om sin syn på monarken, monarkin och hur vi förhåller oss till honom och den.

Bild 1 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor - Stoppa Pressarna

För bövelen! Nu jämförs kung Carl Gustaf med Klabbarparn i Åsa-Nisse-filmerna
Bild 2 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor1 - Stoppa Pressarna

Der är Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som ger sig på kungen med allt vad tygen håller.
Bild 3 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor2 - Stoppa Pressarna

Kung Carl Gustaf och drottning Silvia gör sitt bästa. Det räcker inte för Björn Wiman som tycker kungen är att likställa med Klabbarparn i Åsa-Nisse.
Bild 4 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor3 - Stoppa Pressarna

Johan Elfström som Åsa-Nisse och Arthur Rollén som Klabbarparn som kungen jämförs med.
Bild 5 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor4 - Stoppa Pressarna

Kung Carl Gustaf firar 50 år på tronen och uppmärksamheten och omfattningen av firandet är på tok för stor, tycker Björn Wiman på DN.
Bild 6 av 6Kung Carl Gustaf Asa Nisse Stor5 - Stoppa Pressarna

Den 21:a filmen om Åsa-Nisse spelade in i Trollhättan, med Michael Segerström som Klabbarparn och Kjell Bergqvist (th) som Åsa-Nisse. Kungen syntes inte till.

Och det är inga snälla ord som nedtecknas av skriftställaren som ter sig uppfylld av avsky och förakt för inte enkom vårt statsskick utan även för kungen personligen.

En slags senior Greta Thunberg

Det blir snabbt väldigt elakt i Wimans krönika.

– Carl XVI Gustaf är kungen av språkliga och politiska grodor. Men det verkar inte spela särskilt stor roll. Efter 50 år på tronen är kraven på monarkins avskaffande mer håglösa än någonsin, skriver Björn Wiman.