”Prinsessan Madeleine är en tragisk överklassfigur”

Jag ägnade gårdagskvällen med att dricka lite glögg och titta på spektaklet.

Och Jesus, vad urbota dåligt det har blivit. 

Denna insmickrande kompott går inte att beskriva på något annat sätt än en orgie i fjäsk.

Det är förvisso inte första gången som ”Året med kungafamiljen” får kritik.

Jag minns bland annat hur irriterad den dåvarande SVT-vd:n Eva Hamilton blev när dokumentärfilmaren Tom Alandh i en intervju ifrågasatte programmets underdånighet.

Hamilton tappar sällan fattningen, men när frågan kring hennes fjäskiga bevakning av kungafamiljen ställdes rakt ut kom hon ur balans och började vingla.

Kungahuset och public service har för övrigt en alldeles speciell relation.

Ta bara pinsamma Cecilia ”Cilla” Benkö, vd för Sveriges Radio, som utan att blinka tog emot kungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band ”för framstående insatser inom svenskt mediaväsende.”

Tack, bock och slick.

Det är med andra ord kanske inte så konstigt att kungafamiljen framställs som den gör av de statsfinansierade medierna.

Men jag ska ändå göra en liten djupdykning i den senaste upplagan av ”Året med kungafamiljen” – som alltså tar priset i hovsamhet. 

Programmet börjar med att vi får höra Victoria när hon med en närmast helgonlik röst högtidligt talar om sin far. Här sätter filmmakarna tonen: dessa knösar är över oss andra, en annan sort – lite som gudar.  

Och sedan ett raskt klipp till KTH-studenten Elis Nyström och hans lilla studentlya. Han vann en designtävling om kungens jubileumsmärke, fick ta på sig studentkostymen och gå på kungamiddag.

Här lyfts en helt ”vanlig människa” in i historien, det ser ju lite fint ut.

I cirka 30 sekunder.

Mer tid får inte stackars Elis. Till och med kängururna som Victoria träffar i Australien ges större utrymme.

– De är så fina, det är fascinerade hur de tar sig fram och hur olika de är från våra djur, säger kronprinsessan förundrat. 

Hela programmet är så fånigt, så underdånigt och i sin form och ton vedervärdigt lismande.

Vems är då felet?

SVT:s såklart. 

Och så producenten Sara Bull – som genom eget bolag årligen fakturerar SVT för den kungliga reklamsoppan. Hon kommer inte undan med några undanflykter och borde fått sparken för länge sen.

Bull har på SVT:s anmodan slickat den här familjen där bak under flera år och är också gift med fotografen Richard Collsiöö som filmar eländet. 

Sara Bull kallar sig journalist, men jag undrar om barnskötare inte vore en bättre titel?

Hennes frågor till medlemmarna i kungafamiljen är nämligen infantila.

– Hur har prinsen upplevt resan?


– Vad var det som hände på museet?

Och bäst (läs: värst):


– Tittar kungen på tv?

Det är så dåligt och på en så låg nivå att man riktigt skäms å SVT:s vägnar.

Sara Bulls hemmabakade och sötsliskiga glasyrtårta, där hon med silkesvantar smörar för den statsfinansierade familjen, får mina tankar att vandra iväg. Tar hon betalt av hovet? Besöker SVT-kvinnan regelbundet riksmarskalkens kontor där bruna kuvert lämnas över under bordet?

Naturligtvis inte, men en sak är säker.

När den kritiserade informationschefen Margareta Thorgren väl kastar in handduken lär Sara Bull garanterat vara kungafamiljens förstaval till posten. Kom ihåg vad ni läste det först.

En annan pinsam detalj i ”Året med kungafamiljen” är att prinsessan Madeleine åter lyser med sin frånvaro.

”Sessan på ärten” var i Sverige vid flera tillfällen under året – men vägrade låta sig intervjuas. Och till Nobelfestligheterna behagade hennes kungliga höghet inte heller komma. 

Margareta Thorgrens så illa formulerade nödlögn till varför tar även den priset i pinsamhet: 

”Prinsessan och hennes familj bor i USA och avståndet är för långt för att resa till Nobelfesten.”

Vilket skitsnack, Maggan. Du, ditt fån, måste verkligen på allvar tro att din omvärld består av idioter. 

Att inte delta på Nobelfesten handlar inte om hur många kilometer det är mellan USA och Sverige. Det krävs en synnerligen obegåvad person för att kläcka ur sig en sådan kommentar. 

Prinsessan Madeleine hade utan problem kunnat ställa upp på några lättmjölksfrågor av Bill och Bull och allt vad de heter. Men det passade inte ”fröken von Oben”. Att ta del av kungahusets alla fördelar, det smakar dock gott där hemma under palmerna i Florida. 

Allt blir så pinsamt och fel med kungens yngsta och ack så bortskämda dotter. 

Prinsessan Madeleine är verkligen en tragisk överklassfigur, en Marie Antoinette-kopia som solkar ned kungahuset med sitt oförskämda och ansvarslösa beteende. År ut och år in. 

Lyx-Fia, hennes Frasse och de tre små trollen tänker jag för övrigt återkomma till framöver.

Nu går jag på lite välbehövlig ledighet och nästa krönika kommer därför först i januari. 

Fram tills dess passar jag på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

 

TILL SIST

… Divan sitter i. Mikael Persbrandt vägar svara på SvD:s frågor om Metoo och lämnar intervjun. 

… Sorg i Hollywood. Gunillas katt Tusse är död. Äntligen slipper pälsbollen kärringen. 

… Streamingjätten Viaplay bör skämmas. Först gör de en jätteförlust på sisådär 700 miljoner kronor. Sedan straffar de sina abonnenter och chockhöjer priset. Vilket eländigt skitbolag. 

Daniel Nyhlén är ansvarig utgivare för Stoppa Pressarna

 

Missa inte fler krönikor av Daniel Nyhlén: 

”Jonas Gardell skulle vara snällare utan sina miljoner”
”Både kungen och prins Daniel borde få dask på rumpan”
”Efter krisen: David Hellenius riskerar att få sparken”