Jonas Gardell namnger sin våldtäktsman

LÄS MER: Kungens kvinna i jättebråk med känd tv-profil

Stoppa Pressarna kunde i ett tidigt stadie avslöja att det inte bara var en separation – paret skulle skilja sig.

Vacker och innerlig kärlek

Och mycket riktigt. Kring midsommar kom nyheten att paret även lämnat in en skilsmässoansökan.

De bägge hade varit tillsammans i 36 år och det går inte att överskatta deras betydelse för HBTQ-rörelsen i Sverige. Jonas och Mark hade visat att kärleken mellan män kan vara nog så vacker och innerlig som den mer konventionella heterosamvaron.

LÄS MER: Mitt under Lasses kamp: Malin Berghagen insjuknad

Deras uppbrott chockade på djupet och än idag har inte Jonas Gardell riktigt landat i det som inträffat.

– Men det här med Mark-och-Jonas-enheten är märkligt. Den dagen vi gick ut med att vi separerade fick jag trettio, fyrtio tusen privata meddelanden. Det skrevs krönikor om oss, om vilken betydelse vi haft – vi tänkte, vi är ju inte döda! Men jo, det är vi kanske. Mark-och-Jonas-enheten är död, säger Jonas Gardell i en stort uppslagen intervju i tidningen Dagens Nyheter.

Det går inte att ta miste på att Jonas Gardell är berörd på djupet av skilsmässan även om, det enligt uppgift, var han som slängde ut Mark Levengood efter att finlandssvensken missbrukat friheten som paret hade i sin relation.

– Det är väldigt privat, men jag är också i en märklig situation i att det även för mig kom som en överraskning. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Jag har varit en sådan äktenskapsfetischist. Min inställning till relationer har varit att det man tagit på tallriken äter man upp, säger Jonas Gardell och konstaterar att skilsmässan var ”oundviklig”.

LÄS MER: Jan Emanuels ekonomiska smäll efter jättebråket

Aktuell med ny bok

Mitt i allt skilsmässokaos är Jonas Gardell aktuell med sin nya bok ”Fjollornas fest” (Norstedts).

I boken får läsaren bland annat följa en grupp med transkvinnor och dragqueens, som har ett legendariskt party på Piperska muren i Stockholm den 29 juli 1971.

Festen har ägt rum i verkligheten och efter att Jonas Gardell läst en artikel om tillställningen fick han idén till boken.

LÄS MER: Kungen stoppade älskarinnan på mottagningen med Silvia

– Det finns beskrivet hur droska efter droska rullar fram, och ut kliver Nana, Jeanette, Bettan, Kajsa … Jag visste med en gång att det här är boken. De här människorna som alltid är lägst på alla skalor, både bland heteros och homos. Men en enda natt äger de världen, säger Jonas Gardell.

Han vill underhålla med boken som dock innehåller mycket mörker. Läsaren får ta del av ensamma nätter i parker, pissoarer och folk som inte orkar leva längre och tar sina liv.

Under festen på Piperska muren blandas skratten med tragiska berättelser.

– Det är en strategi fjollor alltid använt: Ibland gör det så jävla ont att det enda man kan göra är att dansa. Ju hemskare fjollorna har det, desto mer skämtar de. Och desto råare. Det är en blandning av att kasta shade på varandra, och historier om övergrepp, våldtäkt, misshandel och föräldrar som förskjutit dem. Det är en överlevnadsstrategi som jag också själv har tillämpat, konstaterar Jonas Gardell.

LÄS MER: Casper Janebrinks öppna hån av flickvännen

Vuxen man förgriper sig

I boken beskrivs även en våldtäktsscen där den fjortonårige Mikael, Gardells alter ego, möter en vuxen man som förgriper sig sexuellt på honom.

– Det här är första gången jag på allvar går in i den här … urscenen, som uppenbarligen är väldigt avgörande för mig. Det jag insåg den här gången var att jag också måste försöka förstå våldtäktsmannen. Jag kan inte låta honom vara ett blankt ingenting som kommer in som ett monster, säger Jonas Gardell.

Författaren väljer även att namnge våldtäktsmannen, ett högst genomtänkt beslut.

LÄS MER: Lasse Berghagens dotter i panik – lämnar landet

– När jag skriver om Christer, är det första gången i mitt liv jag nämner honom vid namn. Jag har alltid refererat till honom som gubben, våldtäktsmannen, reptilen. Men personen som våldtog mig när jag var 14 och liten som en 12-åring, han hette Christer. Det är det enda jag tillåtit mig av etiskt tvivelaktig karaktär. Men så var det, han hette Christer. Fuck him, säger Jonas Gardell.

Han menar på att det finns ett stort mått av tystnadskultur inom gayvärlden.

– När metoo kom tror jag att alla bögar tänkte: ”Jaha, är det övergrepp? Då har jag inte blivit annat än utsatt.” Jag var själv tvungen att revidera hela min idé om min uppväxt. Dokumentären ”Leaving Neverland” (om Michael Jackson, reds. anm) var en chockupplevelse för mig. Jag var ju utsatt för övergrepp oavbrutet mellan 14 och 19! Det var hemskt att inse det. Vilken tråkig ungdomstid det här blev nu helt plötsligt!